En kväll till...
Hej!
Ja då va de kväll här igen då.
Ja undrar när man ska kuna krypa ner under täcket och lägga huvet på kudden jäspa och somna.
Ja är trött på att krypa ner under täcket jäspa men att känna hur tårna och tankarn kommer.
Ibland undrar ja om det någonsin kommer bli bra igen?
Kommer de sluta göra ont?
Eller kommer man alltid att ligga och fundera på vad de var som gick så fel?
Kommer man alltid att längta bort?
Eller kommer ja vilja stanna kvar?
Den sista tiden har ja bara velat ta me mig Leo och Gizmo och dra iväg nån stans.
Där man får vara helt ifred, helt ensam...
Ständigt gör de ont att längta bort till ett ensam ställe.
Ibland vill ja inte längre ha nån kontakt me nån längre, samtidigt som tanken är där kommer tårana.
Dom vill ju finnas där för mig, för Leo.
Varför längtar ja då bort?
Nått måste hända, nått som gör att ja tar ett steg längre till evig lycka.
Alltid lycklig me min son.
Men trassel och missförsånd och bråk, att inte veta de gör en olycklig och de gör ont.
Imon måste ja ta tag i de med att ringa och boka tid för dop.
Sen sammla kraft att planera de.
Fixa inbjudningen och de dära.
Sitter nu i min säng.
På tv är de nått pogram om döda som vandrar omkring.
Vem kommer på allt?
Om man kanske ska sätta punkt här för idag och titta vidare lite.
Kan ju säga en sak till, ja har budat på en skötväska på tradera och den vann ja idag.
Ha nu en bra natt och sov så gott på er!
