jagkomintepadetsjalv

Hej!

Då var år 2011 ett kapitel i vårt liv.
En historia, en del saker som vi alltid kommer att minnas lite extra.
Ja mins ju självklart hur bra mitt år startade.
20 dagar in på de ny 2011 fick ja en son.
Den är mitt starkaste minne.
Fick även bli faster till en underbar liten michelle.
Sen finns de ju en del som inte va riktigt lika roligt.
Min ena stora syter blev arg för vi undra om hon kom på doper, vilken tid hon skulle komma o om hon skulle sova här.
Hon tyckte vi visa sura miner och tjötade fast de inga pengar hade, trotts att vi ingen nämt om de.
Så hon sa upp all kontakt med oss....
Men de som satt sig som olyckligast 2011 är datumet 29/12-2011 på eftermiddan.
Lansväg, mörkt och regning.
Och det plötsligt dyker upp en bil framför min bil i hög fart. Ja hinner inte göra något.
Jag minns att jag ser lamporna bak på volvon som korsade min väg.
Ja minns att ja i en 100 dels sekund han tänka vi hinner om varnnan.
Men de gjorde vi inte. Och de insåg ja ganska snart.
Det var bara att följa med..
Att möta smällen...
Ja minns att ja inte fick fram ett ljud.
Men att ja kollar i bakspeglen att de kommer en annan bil bakom.
Min bil gick inte att starta.
Så i panik knäpper ja av mig bältet springer över till Leo´s sida och drar ut han från bilen.
Ja viste ju att bilen som va på väg mot oss kom i mins 80km/tim som hastigheten va där.
När ja fått ut min älskade son vet ja att ja skrek på den andra föraren som visade sig vara en 19 åring kille som haft körkort i 3 månader.
som helt struntat i stopp skylten.
Som inte kolla högerreglen.
Han bara körde.
Ja och Leo åkte ambulans till KSS akuten.
Men innan dess så hinner ja ringa charlotts mobil..
Men james svarar som inte riktigt tror mig.
Men när ja får fram orden
Vi har krockat
Så förstår och hör han att de är full sanning.
De har inte lång tid förren dom kommer dit.
Men innan dom kom.
Så var de jätte snällt folk där som tog han om mig och Leo.
En kort stund satt den andra killen och hans 17 åringa kompis i samma bil som jag.
Denna killen kan nu bli av med sitt kort.
Ja är så glad att de inte blev värren va de blev.
Ja är så glad för den änglen som satt och vaka över oss i den stunden.
Ja är så glad att får vakna i morgon med.
Att ja får se min son krypa, skratta och vara glad.
Ja är så glad så tacksam åt mitt liv.
För det skulle vart för tidigt att avsluta de nu.
Både för mig, Leo och Gizmo.
Leo blev igenom klämd på akuten precis som ja.
Leo klara sig bra,
Ja har ont i nacke, och rygg, känner av lite i arman men ja tog väl imot mig med händerna antar ja.
Och de vore väl konstigt om ja inte känner nått i en krock i 80km/tim.
Och Gizmo han äter ovh gör ifrån sig lekt massa med Zera.
Men han ser lite deppig ut, lite keligare han han blitt, och ligger gärna nära.
Men ja vill bara säg till alla som kör bil, som åker bil med sig själv och med barn.
Var noga med hur dom sitter.
Ett barn ska sitta bakåt vänd upp till 4 års ålder.
Och inte på den tillfälliga bälteskudden som finns i en bil.
Inte häller i en vanlig bilkudde.
Även ett barns mamma och pappa ska sitta fast spända.
Om krocken skulle va framme.
Så tro mig du vill inte göra ditt barn illa igenom att flyga på de för att man tror man är "cool" om man inte ha bälte.
Sätt på er bältet för de är tufft!!
Sätt ditt barn rätt i bilen!
Bältet ska inte var under armen!
Ja tror att personen som ja tänker på nu själv förstår vem ja pratar om.
Och ja vet hur arg du är på mig just nu.
Men handen på hjärtat du vill inte krock och kanske flyga över ditt barn.
Eller i efterhand få veta att din barn levt om hon bara suttit rätt.
Leo sov när vi krocka.
Ja både kan se och höra hur han tyckte till och skrek.
När ja fått ut han och vi satt i en annan bil, så satt han bara där.
Min rädsla, min oro över att nått var fel med han var STOR.
Vi alla va bältade, vi alla satt på rätt sätt.
Men ja går fortfarande och funderar på hur skulle ja gjort för att undvika smällen?
De va ju inte långt ifrån att vi missa varann.
De va en fart kamra precis innan.
Då brukar ja ligga något under hastigheten.
Så i detta fallet va de 80, då brkar ja ligga i 70 - 75 men då gjorde ja inte de för att ja vill inte bli omkörd efter.
För de va ju mörkt, och regning.
Så ja höll 80. Men om ja skulle hålly 70 - 75 hade vi missat smällen då?
Han ja broms? ja kommer bara ihåg att ja han flytta fotet till bromren.
Om ja väjat mer hade vi klarat oss då?
Eller skulle vi sladda, volta?
Om denna bilen bara kommit lite tidigare, hade ja kört in i dörren där hans kompis på 17 år satt.
Hade ja dödat han då?
Tänk om ja kommit lite tidigare då hade han kört på mig vid min dörr, hade Leo haft en mamma idag då?
Tänk om de skulle kommit från Leo´s sida.
Hade ha haft min son kvar idag då?
Nu gick de ju rätt bra..
Och ja kan inte hitta ord som beskriver hur glad ja är att ja har min son i sin säng, sov sover med sin barbapappa pjamas på sig.
Ja kan inte hitta ord till att ja är glad att min hund ligger brevid mina ben och snarkar.
Att ja har ont i armar, nacke, rygg och huve.. de gör mig glad.
För ja lever.
Så snälla alla bilförare och passaserare.
Sitt som ni ska i bilen, håll hastigheten.
För era liv, föra barns liv, för familjens.
Just nu går ja med mycket tankar, ja ser de framför mig.
I fre körde ja bil.
Så fort ja satte mig bakom ratten såg ja krocken, ja hörde Leo´s skrik, ja såg han ryck.
De känndes som ja hade ett ton seten i magen.
Ja mådde illa. Ja fick svårt att andas.
Men ja viste - Ja måste köra för att våga göra de igen.
Idag så åkte ja med james ner.
För de fick ta båda sina bilar.
Så glad att de hjälpt mig att ställa upp så för mig.
Ja vet inte hur ja ska tacka dom.
Men glad för att dom finns!
Krister åkte med charlott och Leo
Mamma åkte med riitta i hennes bil.
För vi fira nyår alla tillsammans.
De va trevligt.
3 rättes och en trevlig sälskap.
Så nu hoppas ja bara allt löser sig med bilen att de som va kvar att betala på den löser försäkringen.
Ja hoppas att 2012 blir ett bra år.
Ja vill önska er alla ett riktigt gott nytt år.
Och som sagt var rädd om dig själv, och de som betyder nått för dig.



Inte mycket till bil längre...