Ja va fan passar?
HejHej!
På allmänt skit humör idag.
Inget blir någonsin som man vill.
Inget blir bra allt går bara mot en.
Ja rent ut sagt så blir man snart fan tok galen!
Bilen min vill ja sälja, går de tro ni?
-Nej de gör de inte för ja har ett jävla skit lån på den!
Tror ni ja hittar nån annan stans att få ett lån för att betala av de ja ha på bilen så ja sedan kan sälja bilen?
-Nej de gör ja inte!
Allså man blir så förbannat jävla sne på sånt här när apsolut inget går som man tänkt sig.
I månader har allt blitt fel, när fan ska de rätta till sig och bli normalt igen?
Ja är så förbannt trött på att de inget händer i mitt liv som är posetivt.
Nu menar ja inte att inte Leo är nått posetivt för han är de mest fantastiska jag någosin fått!
Och ja älskar han över allt annat och kommer alltid göra de.
Men ja även där blev de inte som de va tänk...
Eftersom Leos pappa är rädd för att bilda känslor till sin son så träffar han inte ens Leo!
Kul att behöva förklara de för Leo sen.
Hej din pappa är rädd för att få känslor för dig så han vill inte träffa dig.
Allså de där vill ja inte ens behöva säga till mitt barn!
Tror fan ja ska tvinga den fega människan till "pappa" att skriva ett brev som Leo sedan kan få läsa.
Rädd för att få känslor för sitt barn hur dummt låter de inte ens?
De känns inte som mitt barn.
Ne och va tror han de är för?
Kanske för att han inte är me han, frågar inte hur han mår, kollar inte hur de går på BVC, kollar inte hur de går med återbesöks tider eller nått.
De känns som de är du och din mammas barn.
Öh vah!
Kan man ju fråga sig, bara för ja bor hemma.
Men han valde o göra slut och inte träffa sitt barn.
Hade vi varit ihop hade ja säkert varit hos han med Leo nu.
Men han gör sina val, kommer kanske på att de va klumpigt och skyller på nån annan MIG!
Tack ge mig mer skit bara de är just de ja känner mig som en jävla papperskorg!
Ja de är inte kul.
Man har folk som bryr sig om en de vet ja.
Men endå så känner man sig så jävla ensam!
Men de är de väldigt få som förstår.
Kanske är de för dom inte vet hur de känns, hur man mår.
Sen alla hormoner de gör väl inte saken så mycket lättare.
Idag har jag iallafall försäkrat mitt lilla underverk<3
De blev ett långt inlägg med en jävla massa gnäll.
Och när vissa personer läser detta kommer dom säkert ta de på fel sätt och ta åt sig av de.
Men så säger ja varsegod ja orkar inte bry mig mera.
Lär få en del skit av detta me, men ge mig de då ja är van nu.
HejDå!
Tiden äter på evigheten...
