jagkomintepadetsjalv

Heej! Ja då var de 3 dagar med ganska mkt lugn. I morgon går första samtalet iväg vid halv åtta. Ett jädra ringande. Måste ringa vet med för att se om de går att ändra tid så den som kan köra passa den tidn. Sen är de bara att fortsätta ringa runt. De är papper hit, pengar dit, frågor hor, funderingar där o här. Att inte ha någon bil börjar göra mig tokig! De är så sjukt jobbigt att behöva fråga runt bland vänner och granne om de kan köra till Blåsjärnan när Gizmo ska på åter besök. Att inte bara kunna ta vovven och åka dit själv! Att hela tiden få tänka ja måst ta någon buss tidigare så ja hinner i tid fall inte barnvagnen kommer med. Jag orska inte den där smällen men de är ändå ja som blir mest lidande. *Kan bygga ett hus av alla papper, *Min bil är sönder, total mos *Jag har ont *Min hund har ont *Det kostar massa pengar *Ny bilbarnstol (dock inte betalt den) *Sitta i tel halva dagarna, Tid från att leka med min son. Och vad behöver den andra göra? Han har ju sin bil, behöver han ringa alla dessa samtal, behöver han fylla i alla dessa papper. Ja hoppas bara att allt snart är över. Att ja snart vet om pengarna löser bilen. Så kan börja spar till en ny. Slippa dessa papper. Att få leka med Leo. Att kunna ta med mig Gizmo på långpromenad. Nu får han bara gå ut och kissa :( Slippa trycka i Gizmo alla piller. Ja, jag hoppas att livet snart är tillbaka i det normala. Och att nått sånt här aldrig mera händer! Nu ska ja titta runt lite till. Sov så gott med er!